DET HÄR VILL DU INTE MISSA!

Med mycket kort varsel fick jag plötsligt fredag och lördag fria. Skulle vara på konferens och komma hem natten till söndagen, men i sista stund blev det ändrat. I morgon drar jag till Albanien för några dagar och därför hade jag beslutat att inte ta söndagens möten (Sävsjö och Växjö), utan i stället ta sovmorgon och så ladda för veckan. Eftersom helgen blev lugn och jag redan kände mig laddad var det självklart att vara med på förmiddags-gudstjänsten, vilket är mycket ovanligt för mig om jag inte själv predikar.

Nu fick jag möjligheten att bara vara med och njuta i fulla drag. Guds Kraft är en fantastisk församling, mestadels beroende på att där finns så många fantastiska människor! Det är lovsång med sånt tryck, både andligt och musikaliskt, det är förbön och omtanke om varandra som verkligen berör hjärtat och det är inte minst förkunnelse av rang. I församlingen finns så många som är både starka och gedigna predikanter. Varje vecka är en eller oftast flera iväg och predikar och tjänar Gud på andra håll.Denna dag var en i Stockholm, en i Bulgarien, två i Vitryssland och två i USA. Alla i full fart för Jesus!

Predikant på hemmaplan var i dag David Nyrén (med på bild!), en av dessa dyrbara bröder och vänner som Gud har gett som oerhörda gåvor till församlingen. Vi fick lyssna på en fantastiskt stark och bra undervisning om den yttersta tiden, så klargörande och uppmuntrande. Nästan så att man började längta till vedermödan!  Då är det verkligen bra!

Jag känner sån tacksamhet och glädje över församlingen, som år ut och år in står för Jesus och arbetar för att göra honom känd både i Sävsjö och utöver världen. Senare denna vecka är det t.ex. arabiskt café på Guds Kraft! Sist vi hade detta, kom ett fyrtiotal arabisktalande invandrare som härstammar från olika länder.  Då käkade vi arabisk mat som en muslimsk familj från Palestina hjälpte oss att laga. Nu på fredag blir det "mellanösternkakor" som några av kvinnorna lovat att baka åt oss! Spännande så det förslår. Jesus älskar alla människor och vi har blivit smittade av samma kärlek! Det kommer att dra många människor in i Guds rike och i gemenskapen. Så växer församlingen och förnyas och blir en än mer fantastisk återspegling av Gud i den här världen. Oj, vad jag älskar detta!

I morgon bitti går flyget till Albanien. Det blir en vecka på bibelskola tillsammans med många hugriga albaner. Livet är en fest och du är bjuden!

En natt i somras, kom jag i samspråk med ett par killar som till vardags pluggade teknisk fysik. De ville känna pastorn lite på pulsen, vilket förstås gick bra! De var båda en aning dragna, men vi hade ett gott samtal om Gud. En av dem hävdade med eftertryck att han var ateist, medan den andre sade sig vara agnostiker. Efter en stunds samtal frågade jag ateisten om inte det var mera intellektuellt hederligt att kalla sig agnostiker, eftersom det är omöjligt att bevisa att Gud inte finns. Jo, han höll med. (Om det går så lätt att få en ateist att bli agnostiker, ska det väl inte vara omöjligt att få en agnostiker att börja tro på Jesus?)

Medan ateisten hävdar att det inte finns någon Gud, menar att agnostikern att man inte kan veta om det finns någon Gud. Jag skulle vilja påpeka skillnaden mellan att inte veta och att inte vilja veta. För den som verkligen vill veta och söker, har nämligen Gud lovat att låta sig finnas!

Ateismen har de sista åren genom media kommit mera in i samhällsdebatten. I England har British Humanist Association, ungefär motsvarat av Humanisterna här i Sverige, nyligen haft en reklamkampanj på Londons bussar (se bilden ovan). Budskapet har varit: "There is probably no god. Now stop worrying and enjoy your life" Kampanjen blev mycket uppmärksammad och många donerade pengar för att understödja kampanjen. Detta till trots menade andra att kampanjen förfelade sitt syfte, eftersom den pekade på Gud och således fick många människor, som annars inte ängnat Gud en tanke, att börja begrunda hans eventuella vardande.

Richard Dawkins - en frontfigur för ateismen, med sin bok "The God illusion" sa i en intervju för BBC i samband med busskampanjen: "Denna kampanj att sätta alternativa slogans på Londons bussar kommer att få folk att tänka - och tänkade är en styggelse för religionen."

I mina öron låter det mer som en som inte vill veta, än en som inte kan...

Jag kommer ihåg ett tillfälle under förra milleniet (= länge sedan!) Vi kom till en kyrka någonstans för att medverka med sång och tal. När jag satte mig vid pianot, stod en lapp på notstället där jag läste:

"GUD ÄR INTE DÖD - HAN ÄR INTE ENS SJUK!" 

Efter mer än 20 år som en oerhört lycklig och tillfredsställd familjefar och med förmånen att själv ha växt upp i en harmonisk familj har jag antagligen svårt att verkligen sätta mig in i motsatsen - att ligga i fejd med partnern, att ha eller vara plastförälder, att som barn pendla mellan föräldrarna osv.

Alla dessa allt för vanliga situationer till trots, tror jag fortfarande på äktenskapet och familjen! Det tvistas allt som ofta om huruvida äktenskapet verkligen har historisk relevans och grund, eller det är en mera nutida uppfinning. Läser man Bibeln (och det gör jag och många med mig), ser man att äktenskapet och därmed också familjen funnits med i Guds plan ända från början. Det är inget som uppstått i vissa kulturer för att vara ett "instrument att förtrycka kvinnan" som någon uttryckte det. Istället är det den suveräna modellen för en av grundstenarna i samhällsbygget . Och inte bara äktenskapet i allmänhet - äktenskapet mellan kvinna och man. Detta som alltid varit självklart; att det behövs både man och kvinna inte bara för avla barn, men också för att ge barnen en optimal uppväxtsituation. Något som i princip all forskning bekräftar.

Nu har dock somliga satt sig i sinnet på att ändra denna institution. Djupt olyckligt. En institution som funnints i många decennier ska förändras i grunden. Följderna är svåra att överblicka, alldeles oaktat om man blandar in ett kristen perspektiv eller ej. Klart står i alla fall att det finns en klar förlorare - Barnen...

Trots all vår strävan efter att imitera Gud och kunna skapa liv, vilket vi delvis är kapabla till - Det behövs inte längre en man och en kvinna för att ett nytt liv ska bli till. Trots detta kan vi inte skapa den helhet och trygghet som en familj med mamma, pappa, barn utgör. Fråga många av dem som blivit adopterade (jag är för adoption, så lugn) och som brottas, ibland hela livet, med frågan om sitt ursprung, sina rötter och vem som egentligen är deras föräldrar. Detta pekar med all tydlighet på stora problem för många framöver.

Låt oss undvika detta. Låt riksdagen säga nej till samkönade äktenskap. Låt inte misslyckanden med institutionen få oss att skrota den. Låt oss i stället stödja och hjälpa alla som kämpar och brottas, alla ensamstående föräldrar, alla barn som lider både på insidan och utsidan.

FÖR FAMILJEN I TIDEN! 

I går kväll hade vi, ett gäng från församlingen glädjen att för andra gången besöka vännerna i Mamrelunds missionshus. 

En gång kan man bli inbjuden nästan var som helst, men att få komma en andra gång är ett erkännande värt att värdera!

Mamrelund, som ju är ett namn hämtat från 1 Mosebok har haft sitt missionshus en bra bit över 100 år. Respektingivande för oss som nyss firat 20 år! Många av landsbygdens missionshus är nu mer eller mindre nedlagda och har blivit till sommarboende för Smålandsälskande tyskar, eller kanske bara står tomma, vittnande som svunna storhetstider. Så icke Mamrelunds missionshus! Här finns fortfarande en livlig verksamhet. I går kväll var där gott om folk, med god åldersspridning. Jag frågade inte, men uppskattar att den yngsta var runt 1 år och den äldste runt 80. Man hade parentation för två trotjänare, syskon som flyttat hem till himlen samma dag! Samtidigt fanns många barn och ungdomar där vilket pekade mot att det finns en framtid.

Framtid ja... Vad kan vi se för framtid när det kommer till kristenheten, antingen vi finner den i Mamrelund eller någon annanstans? Om den nuvarande utvecklingen blir framtidens, kommer snart kristendomen att vara utraderad i vår del av världen. Gud vill förstås inte det, och inte heller vi, eller?

Inte minst vår del av landet har blivit rikligen välsignade från himlen. Gång efter gång har Gud utgjutit sin Ande. Nu behövs det igen!

Visst har du och jag i oss hungern och längtan efter mer av Gud, att få se en besökelse som berör vår generation? Låt oss leva, be, vittna och predika så att Gud inte kan låta bli att komma igen!

(på bilden syns den fantastiska altartavlan i Mamrelunds missionshus=)

Idag på förmiddagen var jag med på barnmöte på Kantarellen, vilket är ett bostadsområde i stan där det bor företrädelsevis invandrare.

Redan ute på parkeringsplatsen, hördes en känd lovsångsmelodi, sjungen på arabiska från kvarterslokalen! Snacka om ljuv musik!

Det var några hjältar från församlingen som var där för att förgyllan lördagen en smula för barnen, som villigt fyllde den lilla lokalen och försökte sjunga med på svenska i sångerna om Jesus. Så var det förstås en berättelse från Bibeln om Jesus, lekar med fina priser och som avslutning bjöds på tårta och saft, eller varm dryck för det gäng med mammor som kommit tillsammans med sina barn. Trots att svenskan inte är så gångbar - jag fikade med ett par små killar som bara talade arbiska, så gick det alldeles utmärkt att umgås. Man märker att det inte bara är vi svenskar som är ovana. När vi hade arbiskt café i våras var det flera som sade typ: "Vi har varit här i ett år och ni är de första svenskarna vi pratar med". Ganska uppseendeväckande och också illavarslande, tycker jag. Om du eller jag hade tvingats fly vårt hem (faktiskt vanligaste orsaken till att de kommit hit), hamnat i ett fullständigt främmande land, med helt annan kultur, ofattbart språk och sen till på köpet, inte kan få kontakt med någon som bor där. Att gå dag efter dag och se människor men inte kunna prata med dem, eller som någon sa: "när vi kommer på gatan går svenskarna över på andra trottoaren". Inte särskilt attraktivt eller hur.

Vi tror på att bygga broar! Att sträcka oss ut till så många som möjligt, inte minst de som många andra ratar. Alla människor behöver få uppleva Guds kärlek i både ord och handling. Människor är öppna, de behöver höra goda nyheter. Du och jag har de bästa nyheterna! Vill du vara med och sprida dem?!

Kanon! Då är du välkommen på Arabiskt café på Guds Kraft, den 5 november kl 19. Det blir härlig sång och musik på arabiska. Det blir arabiska bakverk. Det blir go gemenskap. Du kan till och med få vänner för livet!

Välkommen!