DET HÄR VILL DU INTE MISSA!

Även om syftet med en missionsresa är att missionera, dvs att dela med sig av sin kristna tro, är min erfarenhet att man nästan alltid åker hem och känner att man fått mer än man gett ut. Detta stämmer förstås väl överens med Bibeln som säger att man sår en del men skördar en hel del, om jordmånen är den rätta. Måste säga att jordmånen i Etiopien visade sig vara väldigt god. Vid vårt sista eftermiddagsmöte kom absolut minst 20000 personer. Många hade gått flera mil för att kunna vara med, en del bärande på sjuka människor. Lite olikt det vi ser på hemmaplan.

Varför är det så? Varför kommer alla dessa människor? Kanske är vi, som en del menar, så upplysta här i vår del av världen att vi inte "går på" något andligt hokus pokus?  Den som tänker så, framträder för mig som en smula högfärdig, gentemot den absoluta majoritet av världens befolkning som både tror på och räknar med en andlig verklighet.

Här hemma kan man (jag t.ex.) gå timmar, dagar och veckor och teoretiskt veta om en andlig dimension, men knappast leva som om den är en verklighet. Men, när man kommer till andra delar av världen, blir det på en gång nära och relevant att det finns krafter som är osynliga för det vanliga ögat. Det är då inte svårt att förstå att vi behöver be den bön i Bibeln som vädjar till Gud att öppna våra andliga ögon (vår andliga uppfattningsförmåga) så att vi kan se "det osynliga". På tal om det fick jag i julklapp Oral Roberts självbiografiska bok "Se den osynliga - gör det omöjliga). Vilken skillnad det gör! Det omöjliga blir möjligt när vi ser det osynliga. Medvetenheten om att det finns en andlig verklighet gör att man kan söka även andliga lösningar på sina problem och dilemman. 

Med denna medvetenhet för det andliga, som jag tror bidrar till att samla alla dessa människor, följer även en förmåga att ta emot, något som gör allt så mycket enklare. Kan tänka mig att det fungerar ungefär så här: "Jag har ett behov, men jag ser ingen mänsklig lösning på det (medicinskt, ekonomisk etc). Här kommer någon och säger att Jesus kan hjälpa mig. Ja men då så: Jag behöver hjälp - alltså tar jag emot...

Onekligen händer mycket mirakel på en resa som denna. Mycket mer än här hemma. Frågan är då vilka är det som egentligen är smartast. Vi, med all vår kunskap, utbildning, rikdom och alla medicinska och sociala förmåner eller de, med brist på det mesta, men en öppenhet för Gud?

Jesus sa apropå detta: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sinsjäl"

Förra veckan tillbringade jag i Afrika, närmare bestämt på landsbygden i västra Etiopien. Jag hoppas få tid att återkomma till detta lite mera på bloggen.

Predikanter (inklusive jag) brukar ibland, för att påvisa att Evangeliet fungerar överallt, säga att både Gud, djävulen och vi människor, är desamma överallt. Jag tror helhjärtat på detta!

När det väl är konstaterat, får jag ändå tillstå att det mesta i Afrika är annorlunda än här hemma i Svedala och då tänker jag inte primärt på klimatet, som åtminstone vid denna tid är att fördra i afrikansk tappning. Ta i stället detta med hur vi lever livet. En effektivitetssträvande, resultatfixerad och därmed ofta uppstressad svensk har i Afrika två val. Endera kör man på som hemma och går tämligen snabbt i bitar på grund av frustration, eller slappnar man av några kilo, följer med i det lugnare tempot och upptäcker att det är ganska lätt att gilla läget och (som i mitt fall) passar på att slappna av en smula från hetsen som man så lätt bygger upp här hemma.

Avsaknaden av möjlighet att ringa, surfa på internet och fara omkring med bilen både när och fjärran är onekligen rogivande. Det enda jag kan beklaga var att inte jag kunde tala eller ens sms:a med min älskade fru på 5 dagar.

Nu ska inte ovanstående tas som en intäckning eller ursäkt för att ingenting hände medan vi var iväg, men det återkommer jag till i senare blogginslag.

Jag nöjer mig med att konstatera att den som är smittad eller kanske till och med sjuk av stress och press, kan få en riktig hälsokur genom att dra till världsdelen under oss!

Ett tag har jag gått omkring och önskat mig en kamera, en önskan som uppfylldes i jul då ett av paketen innehöll en trevlig liten Nikon. Nu plåtar jag det mesta, med skiftande resultat. En bild säger mer än tusen ord, säger man i bland. Så sant. Samtidigt finns det en hel del som en bild inte säger. Hur det såg ut före och efter, eller hur det såg ut bredvid. Detta är något som media och andra stundtals använder sig av för att föra fram sin vinkeldel av helheten.

Häromdan var jag i ett sammanhang där en person delgav en typisk stillbild. Han hade varit nära trosrörelsen för sådär en 30 år sedan och hade då bibringats uppfattningen att sjukdom hos en person tyder på att den personen endera syndat eller inte har tillräckligt med tro. Kanske bådadera. Personen ifråga vände sig mot detta och undrade hur jag, som menades företräda trosrörelsen såg på det hela. 

Mitt svar var ungefär att trosrörelsen inte fanns för 30 år sen och att jag under mina mer än 20 år i densamma aldrig hört någon undervisning som ens lutat åt det hållet. Inte heller har jag hört någon från trosrörelsen som förkunnat eller påstått något sådant. Däremot har jag hört folk från andra håll som frenetiskt tillskrivit oss denna åsikt.

Säkert fanns det någon, som kanske inte ens hade med trosrörelsen att göra som någongång påstått detta, som sedemera blev en stillbild som sedan hängt med och som därför också dök upp häromdan.

Vid samma tillfälle fanns en annan person som undrade hur vår församling var konstitutionerad. När jag svarade stiftelse, var hans omedelbara respons att jag måste vara en diktator och att det inte fanns någon insynsmöjlighet i en stiftelse. Inte riktigt min bild som du kanske förstår... 

Hur lätt är det inte att snabbt bilda sig en uppfattning om någon eller något utifrån en ögonblicksbild, kanske inte ens sin egen, och sen hålla fast vid den under åratal. "Han är sån, det vet jag, för det var han då jag "tog bilden". Risken är i mina ögon uppenbar - man förlorar det större perspektivet och avskiljer sig från människor och företeelser som skulle kunna berika ens liv. Dessutom förlorar man ju sin egen möjlighet att påverka till det bättre om man nu skulle tycka det behövs. Mitt råd är därför: UT OCH TA NYA BILDER, GÄRNA RÖRLIGA, OCH ANVÄND VIDVINKEL!  Gör det till en vana och låt inte en och annan dålig bild få dig att sluta.

Min tanke om sjukdom och helande? Jag tror att Gud är god och sjukdom är ont. Därför är sjukdom aldrig från Gud. Sjukdom finns som en av många konsekvenser av att människan vänt sig bort från Gud. Helande finns som en konsekvens av vad Jesus gjort på korset! Vi lever i spänningsfältet av dessa båda verkligheter. Jag håller före att korset besegrar syndafallet! 

(Bilden är en stillbild tagen strax utanför det vackra Sävsjö)

Under flera år har jag varit delaktig i ett varje månad återkommande bönemöte, kallat strategisk bön. Kristna från olika sammanhang har kommit samman och bett om konkreta Gudsingripanden för olika områden i samhället.

Det har t.ex. gällt kommunen och dess befolkningsutveckling, olika företag som haft det knapert, nya företagsetableringar, drog och missbrukssituationen och de senaste månaderna, en hel del om konjunkturnedgången och därtill hörande varsel och arbetslöshet. Grundtanken har varit att ber vi konkret och strategiskt kommer Gud att svara med samma mynt.

Varje bönemöte har inletts med tacksägelse, eftersom vi så vitt jag kan minnas, undantagslöst har kunnat redovisa konkreta bönesvar, av oerhört skiftande art.

Söndagens strategiska bön blev refererad i lokaltidningen och utifrån referatet uppstod, förutom en storm i ett kyrkopolitiskt vattenglas, även en del frågor kring bön och vad vi egentligen ber för. Bön i ett kristet perspektiv utgår ifrån, och går till Gud. Hans vilja är i allt ledande och ett absolut bibliskt villkor för att bönen ska bli besvarad. 

Har då Gud en åsikt och kan vi i så fall få reda på den? Svaret på båda frågorna är JA! Gud, såsom upphovet och uppehållaren av allt, är djupt involverad i hela sin skapelse. Han har delgett oss människor sin vilja genom Bibeln. Där kan man för exempel läsa att Israel har en särskild plats, inte bara i Guds hjärta, men också i hans plan. Därav många kristnas envisa stöd för landet och folket. MEN, man kan också läsa att Gud älskar ALLA människor och vill att ALLA människor ska bli frälsta. Detta inkluderar förstås också araberna, vilka ligger i en till synes ändlös och olöslig konflikt med judarna.  (Att bli frälst, kan enkelt uttryckas; att få möjlighet att leva i Guds vilja, vilket innefattar alla aspekter av livet.)

Av denna anledning bad vi för både judar och araber som just nu är i strid i Gaza. En kristen livssyn har mycket mera "både och" i sig, än " antingen eller"

Någon frågade mig hur vi kan be för fler arbetstillfällen här i kommunen -"då blir det ju färre i grannkommunen". Jag tror inte vi håller på med ett nollsummespel. Gud är större än så. Gud är en skapare. Han kan göra något här utan att någon annan behöver lida för det någon annanstans. Det är snarare tvärtom - om Gud gör det för mig då vill han också göra det för dig! Han gör inte åtskillnad på person.

Vi kommer att fortsätta med strategisk bön eftersom Gud har uppmuntrat oss till det ett otal gånger i Bibeln, men också för den uppmuntran han gett oss genom en mängd konkreta bönesvar.

Bön är inte något nytt. I alla tider har människor bett till någon eller något. Det finns definitivt fler människor på jorden som ber, än som inte ber! Den kristna tron ger bönen en väldigt relationell funktion. Den är inte först och främst en uppräkning av behov utan snarare ett umgänge mellan bedjaren och Gud. Det är dialog snarare än monolog.

Pröva du också!

1995 började vi be i församlingen om att Gud skulle ge oss nya lokaler. Vi bad om att hamna mitt i samhället och att vi skulle få ett pentry... Gud svarade genom att sätta oss på Stora Torget 1, med stans i särklass största kök! Det fanns på Stadshotellet, och så kom det sig att vi gjorde karriär i hotell och restaurangbranchen. När vi flyttade därifrån drygt 6 år senare för att "bli av med" en knepig hyresvärd och för att starta en kristen skola, hade vi lärt oss åtskilligt och varit med om ännu mer. Där finns stoff till en bok med en ansenlig mängd sidor, vill jag lova!

Igår kväll gjorde vi ett "återbesök" på Sävsjö Stadshotell som sedan vi flyttade ut har sett åtskilliga mer eller mindre lämpade personer försöka sig på att driva verksamheten. Nu finns det i alla fall hopp om en framtid i och med nuvarande drift, med seriösa och duktiga personer på plats. Vi önskar Henrik och hans personal ett stort LYCKA TILL och rekommenderar å det varmaste kost och logi på Stadshotellet.

Anledningen till att vi hamnade på hotellet i går var att ledarna i församlingen gick ut och bowlade tillsammans (kan du tänka dig; jag fick bästa serien - och en ömmande handled). Efter bowlingen blev det rundvandring med flashbacks på hotellet och därefter åt vi en utmärkt middag tillsammans. På bilden kan du se Samuel och Richard uppmuntra? krögaren Henrik genom att berätta ett och annat som är bra att tänka på.

Efter middan avrundade vi hemma hos oss med kaffe och tårta. En bra början på ett bra år!

När vi tänker tillbaka på vår hotellsejour kan vi notera två saker: 1. Vi hade absolut ingen aning om vad vi gav oss in på. 2. Om inte vi hade gjort det hade vi inte varit där vi är idag.

Viss är det så med livet. Man kan bara leva det framåt och mestadels bara förstå det bakåt. Så kan vi var och en, ge oss ut på okända vatten under 2009 och om vi låter Gud leda, kommer vi inte att stå förvirrade, men väl förvånade över hans godhet och allmakt.

Gud tror dig och på framtiden - se till att du tror på honom och han leder dig in i sin fantastiska framtid!